Att bli som man vart

Adhd-power II

Störiga Killen som hittade sin inre styrka.  DN 120703

– Jag tänker hela tiden på flera saker, skannar av omgivningen, samtidigt som jag sitter här och pratar med dig. Till exempel undrar jag vad den där killen har i sin väska, säger han och pekar på en kille som står på gatan utanför vårt kafé. (Victor Wikander) 


När man hittar strukturen och förståelsen för sin ljuvliga hjärna vet kreativiteten inga gränser. Jag ser så mycket fram emot när dessa ungdomar blir vuxna ledare som är mycket klokare och mer flexibla än många av dem i generationer innan. Det viktigaste vi vuxna kan göra är att stötta och ge växtkraft till alla sorters barn! 

Categories: Adhd mm., Andlighet, Att bli som man vart, Kropp & Själ, Ledarskap, Pepp, Recept, Ungdomar | Lämna en kommentar

Mobbning mellan syskon

Just nu har Svenska Dagbladet en mycket viktig serie om våld mellan syskon.

Våld inom familjen handlar om de vuxnas bristande ledarskap. Det är deras jobb att vara tydliga med vad som är acceptabelt och inte. Fysiskt och verbalt våld är straffbart enligt lag och ska i synnerhet gälla i familjen, som ska fungera som den trygga hamn vi alla behöver för att ladda om.

Empati och hänsyn måste förstärkas genom att man socialt lär barn spelregler – det är inte självklart för dem. Konkurrens inom familjen skapar människor som forsätter på samma sätt i samhället vilket gör det ohållbart på sikt. Vi behöver omedelbart återgå till samarbete inom flocken, där regler och struktur skall upprätthållas genom tydlig information och motivation – inte hot, nonchalans och en förväntan om att unga som inte har en fullt utvecklad hjärna ska lösa sina konflikter själva.

– Sista gången jag slog honom var nog när jag var 18 eller 19 år. Vi spelade kubb, han vann och hånade mig. Då drog jag på honom en smäll, riktigt hårt. Men han slog tillbaka, nästan lika hårt. Då insåg jag att det fick vara nog.  Läs hela artikeln >>

Marias barndom var bra, om man bortser från att hon blev slagen dagligen av sin storebror. Våldet handlade inte om normal syskonrivalitet, hon beskriver det snarare som ett slags terror. Än i dag har de aldrig pratat om det. Som vuxen ser Maria det som föräldrarnas ansvar att hindra syskon från att bli våldsamma. Läs mer >>

 I USA fastslår forskare att syskonvåldets konsekvenser drabbar både förövare och offer senare i livet – vanliga symptom är depression, dålig självkänsla och sämre fungerande relationer. I Sverige är problematiken förvånansvärt förbisedd. Läs mer >>

Categories: Att bli som man vart, Barn, Familjesnack, Kropp & Själ, Ledarskap, Relationer, Samhälle, Ungdomar, Våld | Lämna en kommentar

Samspelet mellan din inre man och kvinna

Anima och animus

Varje levande varelse och varje plats på planeten, har sin egen energi, sin egen grundton som vibrerar antingen i samklang eller i otakt med den ton du själv för närvarande befinner dig i.

Liksom i nästan allting omkring oss finns en motsats – dag och natt, liv och död, sol och måne, upp och ner, kvinna och man. Det ena är det andras förutsättning. Den klaraste melodin springer ur den spännande dynamiken mellan det psykoanalytikern Carl Jung kallade anima och animus. Den manliga och den kvinnliga energin inom oss, vilka inte alls har med kön att göra utan handlar om aspekter i varje människas psyke, men på grund av hormonnivåer och social träning, tenderar män ha mer av animus och kvinnor mer av anima. Framtiden ligger i händerna  på att vi lär oss att låta de bägge energierna samspela inom oss.

Skillnaden mellan anima och animus

Den maskulina principen utgörs av tanken, det logiska sinnet, förnuft, struktur, lag och ordning, systematik och så vidare. Animus är som glaset som håller inne vattnet så att det inte flödar över och rinner iväg. Hans faderliga erfarenheter, klokskap och hållfasthet är viktiga men kan övergå i stelbenthet. I sagor symboliseras animus av den gamle kungen som ibland måste dö eller avsättas för att ge plats för nytt tänkande.

Den feminina principen handlar om känsla, kreativitet, intuition, samspel med andra och kontakten med det undermedvetna. Anima vill ha förändring och växt; förälskelse och bus. Men blir hon gränslös, alltså utan den manliga aspekten som sätter stopp och håller ordning, övergår hon i skitprat, huvudlösa projekt, ”sätter en kniv i ryggen” på andra och blir rent galen. Hon är vattnet som riskerar att flöda över glaset och förspillas helt.

Den maskulina/tankens aspekten blir rigid, fanatisk och våldsam om han inte balanseras av det feminina. Det är därför det är så oerhört farligt att hålla unga män utanför samhällsgemenskapen genom att inte ta dem i bruk. För då samlar de sig i flock med liktänkare (ex. huliganer, en del bolag) och de blir oattraktiva som partners och blivande fäder. Och det är då de slår i botten av Animus – de får ingen träning i hänsynstagande, empati eller kärlek. Saknaden efter gemenskap och ”det mjuka” dövas med droger, hjärnan slås ut helt och vi riskerar att få veritabla mordmaskiner mitt ibland oss.

När det feminina/känslan blir för dominerande kan hon skada sig själv eller andra genom psykningar och sladder. Hon fastnar i detaljer och vågar inte stå upp för vare sig själv eller andra. Du kan hitta henne i dysfunktionella arbetsgrupper på “kvinnliga” arbetsplatser inom vården och skolan tex.

Det finns ingen som helst värdering i dessa bägge energier – feminint och maskulint. De ÄR. Men de funkar bäst i balans och vi strävar alla mer eller mindre omedvetet efter att få dem i våg. Det är till exempel inte ovanligt att man ser extrema machomän med extrema kvinnliga våp. Det är för att bägge har ett behov av den förtryckta aspekten inom sig men i stället för att lära känna och respektera sin egen inre man respektive kvinna, söker man det i en partner.

Den feminina kraftens återkomst

Sedan Upplysningen på 1700-talet har den manliga principens rationella, byråkratiska, materiella, mekaniska, logiska paradigm fått härja fritt. Och det har varit fantastiskt för människans utveckling! Vi har fått en otrolig höjning av levnadsstandarden, besökt månen och blivit med Internet. Men den extrema tillväxten på alla områden har också påverkat både människor och natur negativt på många sätt.

När en person, en plats eller en nation befinner sig för mycket i en av energierna blir det slagsida. Sverige präglas starkt av maskulin energi. Det ska vara rationellt och systematiskt. Att visa starka känslor kallas för att vara ”osvensk” och ses på med lite förakt. Vi har en fullständig besatthet av millmiterrättvisa och jämlikhet som inte finns någon annanstans. Men i stället för att leva för att tjäna ett välfärdssystem, behöver vi åter lära oss att leva och färdas väl i våra egna liv. Såsom svensken gjorde för 1000 år sedan innan hon dränktes i det patriarkala, det vill säga de romerska prästernas tankar om monogami, arbetets helighet och skatter i form av tionden som numera mångdubblats.

Det maskulinas dominans i Sverige bryter ner samvaron och familjelivet till rationalitet och ekonomi. Ett ständigt beräknande av “vad kostar det”,” vad får jag, materiellt sett” – aldrig känslomässigt, utvecklingsmässigt. När Swedbank basunerar ut att det kostar1,2 mnkr att ha ett barn, blir det ett rött skynke för den gräsrot som lever på marginalen och hon håller sig från att skaffa fler barn, trots att människans största skatt är relationen till andra.  Det feminina – anima ser till helheten och förstår att den materiella energin är nödvändig och god, men bara till en viss nivå.

Det är nu hög tid att låta pendeln gå tillbaka och balansera animus med anima – förnuft med känsla. Detta är ett arbete som verkligen inte gäller enbart kvinnor utan alla människor. Allt förändringsarbete börjar inom oss själva och steg1 för att få världen i balans igen, handlar om att se den egna skuggan – vad är det vi tryckt bort inom oss för att det inte passade sig inom de sociala normerna?

Vi behöver återupprätta och uppskatta de goda sidorna i den feminina principen – omvårdnad, långsiktigt tänkande och samarbete. Indianledaren Oren Lyons talar om att varje handling skall ske med tanke på sju generationer framåt. Alltså, hur påverkar våra val människorna som lever om 175 år?

Att träna sin anima och animus

Självkännedom är grunden till goda relationer och god hälsa. Se på dig själv – är du alldeles för mycket i det rationella, behöver du berusa dig i kreativitet och en nypa galenskap. Dansa, lek och skoja. Ägna tid åt att hjälpa andra att växa – en planta eller en tonåring.

Är du för flödande, ser att tiden inte räcker till, ständigt hamnar i passioner som förgör dig och du förstår inte hur. Strukturera upp dig – gör en lista över vad du vill med livet och rent konkret hur du ska ta dig dit. Ta kontakt med din inre fader som sätter stopp och ordnar till.

Och så här låter man anima och animus växelverka i sitt inre. Ju skickligare man blir, ju mer balanserad blir den yttre världen.

(Tidigare publicerat på Rädda Sverige- bloggen)

Categories: Andlighet, Att bli som man vart, Familjesnack, Kön, Kropp & Själ, Ledarskap, Psykologi, Relationer, Samhälle, Tant Janna, Våld | Lämna en kommentar

När barnen gråter

Aftonbladet har startat blogg om tjejer som mår dåligt ”Sjukt Jobbigt”. Och jag hoppas de gör en blogg om killar sedan, för det är egentligen inte ett könsproblem men det ser olika ut om man är kille eller tjej för att vi hanterar ångest och oro olika.

Förra veckan var jag och lyssnade på en religionspsykolog – Cecilia Melder. Ja hennes titel låter lite lagom flummig, men ”bare with me”. Hennes föreläsning heter Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Hennes forskning visar att vad vi behöver lyfta in i våra liv är existentiell hälsa.

Det betyder att förutom att vi tar hand om kroppen och tanken och den yttre miljön så måste vi också våga att aktivt ta tag i de stora, avgörande livsfrågorna. De som religionen behandlar. Men vi behöver inte tränga ner oss i en kristen eller muslimsk form utan det är de universellt mänskliga funderingarna om livet som är intressanta, inte paketeringen. Det handlar om meningen med livet, tillit, hopp, förundran över livsvandringen och tro som ger styrka. 

I en välkänd, global studie sticker vårt lilla pytteland ut som en riktig skummis.  Vi är det mest individualiserade (jaget före laget)  och det mest sekulariserade (Gud -vem fan är det?) landet i hela världen!

Vi är få människor på en stora yta vilket betyder att det är långt mellan oss rent fysiskt. Det gör att vi är inbundna och osociala. Har svårt att prata om känslor utan behöver kanske lite brännvin innanför västen för att våga. Var och en får ta hand om sig själv, har man problem får man beställa tid hos staten (BUP) – mamma/kompisen eller annan viktig lyssnare  har viktigare saker att göra som att tjäna pengar till skatt och platt-tv. Vår långvariga socialistiska politik gjorde att politikerna avskaffade gud.

Den här kombinationen av att sköt dig helt själv – utan mamma eller Gud, gör oss oerhört ensamma, förvirrade och sårbara. Särskilt unga människor som behöver vägledning i livet.

Cecilia sa något väldigt bra. Det har kommit en del böcker om trygghetsnarkomani, att ungdomar i dag är söndercurlade och bryter ihop för ingenting – som att de är svagisar som inte har någon livskraft. Men om livet är en stor okänd skog och ingen i stora drag har berättat om hur den ser ut, och man tvingas in i den – så klart man blir rädd när det mörknar och knakar i grenarna. Redan som nyfödda vrålar vi av skräck för den helt nya miljön och ljuset utanför vår trygga värld i mammas mage. Trygghetskänsla byggs upp under lång tid – man kan inte knarka på något man inte har fått tillgång till. Det borde kallas trygghets-svält i stället.

Den mänskliga resan är på ett sätt unik men samtidigt så upprepar den sig årtusende efter årtusende. Svartsjuka, ilska, kärlek, längtan. Det är därför man kan se teaterpjäser från antiken och tycka de talar direkt till en – för de handlar om det vi alla alltid kommer att gå igenom. 

Det stora problemet är många vuxnas obefintliga andliga ledarskap (för att de själva inte fått lära sig). Många vuxna är bra på rutiner (borsta tänderna), regler (inget godis i veckorna) och  tider (gå till skolan NU) – hjärnverksamhet. Men inte lika bra på hjärtverksamhet (kärlek, sexualitet, kamratproblem etc).

Vi  berättar inte för barn och unga om vad som väntar och hur man hanterar det. Mycket av livsvisdomen finns i sagor men vi måste också beskriva livet på ett modernt sätt. Möta barn på deras spelhalva. Det kräver en viss rörlighet i sinnet, en öppenhet och tid att sätta sig in i en ny verklighet som uppstod efter 1995. Alla orkar eller hinner inte det för att de befinner sig i produktionen hela dagarna. Vad vi ser är ett gigantiskt systemfel där vi alla är offer för en politisk ideologi som går ut på att viktigast av allt är att staten försörjs ekonomiskt, inte att barnen försörjs andligt och moraliskt.

Så hur förändrar vi?

Little child
Dry your crying eyes
How can I explain
The fear you feel inside
cause you were born
Into this evil world
Where man is killing man
and no one knows just why
What have we become
Just look what we have done
All that we destroyed
You must build again
When the children cry
Let them know we tried
cause when the children sings
The new world begins
Little child
You must show the way
To a better day
For all the young
cause you were born
For the world to see
That we all can live
With love and peace

No more presidents
And all the wars will end
One united world under god
When the children cry
Let them know we tried
cause when the children sings
The new world begins
What have we become
Just look what we have done
All that we destroyed
You must build again
No more presidents
And all the wars will end
One united world under god
When the children cry
Let them know we tried
cause when the children fight
Then we know it aint right
When the children break
Let them know were awake
cause when the children sings
The new world begins

Categories: Andlighet, Att bli som man vart, Barn, Familjesnack, Ledarskap, Pepp, Relationer, Samhälle, Tant Janna | Lämna en kommentar

Fostran, motion och kärlek – i den ordningen

Den andlige ledaren och hundtränaren (ja, i den ordningen) Cesar Millan sa något riktigt vettigt i ett av sina program för en tid sedan. Hundar behöver:

  1. Fostran
  2. Motion
  3. Kärlek

– i den ordningen. Och det är exakt samma för människor.


FOSTRAN

Tidigare har vi pratat om självdisciplin och självkontroll som grunden för ett gott liv. Det innebär att skapa fasta strukturer i vardagen för att de ska fastna i hjärnan.
Förhoppningsvis har föräldrar, skola eller idrottsutövning gett vissa riktlinjer kring att sköta rummet, göra läxor,  hålla tider osv, men helt säkert är det inte. Det finns många vuxna som inte heller klarar av att fostra, leda och styra sig själva och därför måste du ta saken i egna händer.

Små, dagliga förändringar skapar ett helt nytt liv. I kyrkan använder man tidegärdar. De betyder att man ber böner på fasta tider under dagen och året och runt dessa hamnar ju måltider och arbetet vilket ger en tydlig dagsrytm.
Inom ayurvedan delar man också in dygnet så att man får rätt balans mellan aktivitet och vila.

I sin egen vardag ser man kanske till att vakna och sova på samma tider. Man lägger in ett pass rörelse och 10 minuter meditation under dygnet. Självkontroll ska inte förväxlas med maniskt kontrollbehov. Har man pluggat 50 timmar till en tenta väljer man att belöna sig själv genom att släppa alla hämningar och slå runt på krogen.

Det är balansen mellan flexibilitet och kontroll som pumpar oss framåt. För mycket kontroll stoppar upp processen, för lite gör att den far i väg.

MOTION
Motion – rörelse är förutsättningen för både fysisk och mental hälsa. Människan är gjord för att röra på sig – vandra, springa, krypa, klättra. Ökad andning ger ökad syresättning till muskler men också hjärnan – vårt viktigaste organ. Man tänker klarare, fattar bättre beslut, minskar risken för depressioner och sänker den inverkan som diverse neuropsykiatriska diagnoser har på en. Fysisk trötthet planar ut psykiskt spinn.

Som kvinna är det extra viktigt att ständigt belasta skelettet så att det håller på äldre dagar. Benskörhet är jättevanligt och även om det känns låångt bort just nu så lovar jag dig – du vill inte bryta lårbenshalsen och fastna i rullstol och sedan dö av just det vid 75 år. Grejen är faktiskt den att har du några kilos övervikt är det bra just för skelettet som får en extra belastning att träna med.

Den här punkten handlar överhuvudtaget inte om utseende och att bli smal – den handlar om självmedicinering.  Att hålla ett helt liv på alla nivåer.

KÄRLEK
Tyvärr är kärlek i vår kultur nästan synonymt (samma som) med ”boy meets girl” (and fuck). All kultur, reklam, ja hela samhället är uppbyggd på detta att flickan ska vara söt och pojken erövra sedan ska de rida bort i solnedgången och ja, ha sex. Det är så oerhört fantasilöst och enkelspårigt att man dör.

En annan variant på västerländska kärleksfantasier är att föräldrar älskar sina barn förbehållslöst, alltid. Det är inte alls sant. Visst älskar mammor och pappor sina barn men långt ifrån alla, i alla fall så oerhört mycket som vi luras i. Det finns undersökningar som visar att man älskar sina barn olika mycket och på olika sätt.

Forskningen förklarar det på flera sätt: Stress under graviditeten eller för lite närhet och uppmärksamhet under de första ca. 18 månaderna kan ge barnet förhöjda stressnivåer i hjärnan som just då är oerhört känslig i sin utveckling. Det barnet kan då bli mer krävande och det gör att föräldern har svårare att knyta an, ha tålamod och känna kärlek.

Miljön (ekonomiska problem, mycket på jobbet, andra syskon), förälderns egna förutsättningar (dåligt stödnätverk, egna föräldrarna var inte ”bra”, depressioner, missbruk) och barnets beteende (gråtigt, kolik etc) spelar alla in i om relationen ska bli stark och frisk.

Här finns ju ingen som gjort något fel, det finns ingen skuld utan det handlar om inre omedvetenhet och yttre faktorer. Vi har till exempel ett samhälle som tycker att två av två föräldrar ska hålla sig borta från hemmet 8 timmar om dagen för att tjäna pengar och betala skatt. Det är ju inte så lätt att orka med allt då.

Men om vi ständigt matas med och tror på att de två enda och äkta kärlekarna är de som 1) handlar om parkärlek man/kvinna och 2) föräldrakärleken, kanske främst den Heliga Modern – och de inte funkar, då drabbas vi av ångest och oro:
”Å nej – ingen man vill ha mig. Å nej, min förälder beter sig inte som jag ser Pernilla Wahlgrens mamma göra – vilket miserabelt liv jag har!”
Kvalificerat BULLSHIT!

Kärleken finns överallt, hela tiden. Det handlar om att lyfta blicken från inbillningen om att partners och morsor/farsor är så livsavgörande och till att exempelvis se vänskap som minst lika mycket värd som en vigselring. En kompis som inte har några som helst skyldigheter gentemot dig men ändå väljer att vara med dig – för att du är kul, pålitlig, viktig i hans/hennes liv är väl mer värd att lägga energi på än att gå och vänta på en karl som ändå aldrig kommer att höra av sig? Eller en morsa som aldrig kommer att våga se din storhet för att den gör för ont när den bekräftar hennes egen påhittade litenhet?

Kärleken finns också hos hundar som älskar att du klappar dem, krukväxter som gillar att bli vattnade, tanter på gatan som besvarar  ditt leende, barn som vinkar på bussen.

Tanken på att först när vi träffar en partner blir vi hela och äntligen får tillhöra, är falsk. När vi tror oss känna att vi står utanför vår familj så är det inte sant. Vi hör redan till – vi är ett med allt. Om vi slutar fokusera på den lilla familjegruppen som vi så desperat vill vara en del av och tittar på den stora, härliga människogruppen  och den stora hela planeten-Jorden-gruppen så löser ångest och oro upp sig. Det finns ingen separation – bara enhet. Sen om just den som råkade kläcka ut oss inte riktigt är med i matchen för tillfället, det får vi ge lite tid och förståelse för.

Och genom att först bli självdisciplinerade – finna och systematiskt vandra vår egen väg och genom att ta ansvar för vårt fordon – kroppen – röra och ta hand om den på bästa sätt, så har vi redan uppnått kärlek. Kärlek och respekt för den vi själva ÄR. Och det är det  sexigaste som finns. 🙂

”Hej! Jag är Dug. Jag har just träffat dig och jag älskar dig!”

Categories: Adhd mm., Alkohol och narkotika, Andlighet, Att bli som man vart, Barn, Ekonomi, Familjesnack, Kön, Kropp & Själ, Ledarskap, Pepp, Psykologi, Relationer, Samhälle, Sex och kärlek, Tant Janna | Etiketter: | Lämna en kommentar

Stackars mig, dumma dig

Inom socialpsykologin finns en teori som kallas ”the fundamental attribution error”. Den handlar om att när det gäller vårt egna agerande hänvisar vi det till yttre omständigheter (stenen låg i vägen därför snubblade jag) När det gäller andra hänvisar vi till deras personlighet (Kalle snubblade på stenen för att han är så klumpig)

Det är så lätt döma vad folk gör och glömma sammanhanget de befinner sig i. Det är ju ingen ursäkt för diverse otrevligt beteende, men det är en förklaring och en påminnelse om att de flesta av oss hade säkert handlat på samma sätt i samma situation. Har man den förståelsen är det lättare att förlåta, acceptera och inte göra samma misstag själv.

”Kom och gå en mil i mina mockasiner innan du bedömer vem jag är”, är en variant på samma tema.

Categories: Andlighet, Att bli som man vart, Ledarskap, Tant Janna | Etiketter: | Lämna en kommentar

Barns rätt till kunskap och sammanhang

Det är en sådan enorm förlust för både individer själva och hela samhället när man inte får den hjälp man behöver. Massor av undersökningar visar att om man satsar på barn och ungdom så tjänar man på det i långa loppet. Mindre kriminalitet, högre produktivitet, mindre sjukfrånvaro – samhället är bara så friskt som dess barn är. Men många av våra barn är sjuka. Mobbade och sönderskurna, utfrysna och värdelösa i arbetsgivares ögon. Jag skäms faktiskt. Förlåt alla barn. 😦

– Skolan jag gick i var väldigt stökig. Jag började strula och ville bara umgås med mina vänner. Och när man hamnat efter mycket så kändes det inte som någon idé. Lärarna brydde sig bara om dem som var duktiga.

– Vi har mött skolor som jobbar väldigt bra med ”dropouts”, som försöker locka tillbaka eleverna hela tiden och se vad det är för problem. Hur ser det ut kunskapsmässigt, vad behöver du extra hjälp med för att kunna orka fortsätta, men vi ser också skolor som faktiskt bara släpper, säger Ann-Marie Begler, generaldirektör på Skolinspektionen till UR.

(Aftonbladet 121222)

Categories: Adhd mm., Andlighet, Att bli som man vart, Barn, Familjesnack, Jobb & Skola, Kropp & Själ, Ledarskap, Pepp, Samhälle, Tant Janna, Våld | Lämna en kommentar

Att begrava världens bästa pappa

Igår begravdes en far.
Som ung tycker man att 47 år är urgammalt, men innan man förstår hur det gick till,  är man där själv. Halvvägs i livet. Och då går han och dör. Ingen förvarning, mitt i steget.

Tillfreds, stolt över sina stora barn, lycklig över ett inspirerande jobb och nygift med sin 25-åriga kärlek. Nej, inte med en tjej på 25 år, utan med sin jämngamla kvinna. När andra skiljer sig, satsade de på den rostfria kärleken. Bara en sådan sak.

Kyrkor luktar alltid gammalt liv. Ja liv, inte död. Generation efter generation som suttit i dessa bänkrader har lämnat lager efter lager av doftenergi på de kalkade väggarna. Vi är många som låtit våra blickar spela över de tunga ljuskronorna, eksnidet och det färgade glaset. Orgelns dova toner av glädjerus och sorgebrus, bryter igenom intellektets mur och klipper till hjärtat. Brothers in arms är smärtande vacker under valvtak.

En blomrad, som en enda utdragen ton, leder fram till fotot och kistan. Jag hejdar mig vid det vita bandet ”Vi älskar dig världens bästa pappa”. Till höger: tre unga, faderslösa män och en änka. Fan för dig, Gud.

Efter kaffet ångrar jag att jag inte sade några ord. Om den enorma generositet den mannen visat oss. Vad hans mycket korta vänskap hann att betyda för våra liv här i förskingringen. Men på något sätt gick det inte att matcha det hjärtfulla som storebrodern hade att säga om sin lille, store bror. Blodskärleken är oslagbar. Untouchable.

På vägen hem tänkte jag: detta var en lycklig död trots allt. Så mycket närhet, respekt och kärlek min vän ändå hann dela med oss alla och allra mest sin familj, sina barn. Han dog utan det osagda och ogjorda; utan bitterhet och ilska som en vass liten krok för de efterlevande att fastna i under sina livslopp. Hans pojkar kommer att kunna berätta varma historier om en blivande farfar som med humor och tålamod gjorde så gott han kunde med den skopa tidssand han fick.

Så gott han kunde.
Det är allt man kan kräva av en människa.

Categories: Andlighet, Att bli som man vart, Barn, Familjesnack, Kropp & Själ, Relationer, Tant Janna | 1 kommentar

Kemikalievalet

Jag kräver av dig unga menscha, att läsa denna viktiga blogg!  1000 little lies

Och ha den med dig på fredagkvällen till första cidern.

Och hejda dig med den i bakhuvudet när du är full och det tjatas om sex.

Och skänk den en tanke när någon vill bjuda dig en lina kokain.

”Jag tror inte det gör någon skillnad vilken drog man använt i långa loppet, det verkar som om drogen/alkoholen ändå gör en och samma sak, som konsekvens: Den stänger av kontakten mellan förnuft och tanke.

Man blir en dåre som upprepar samma sak om och om igen trots samma resultat.  Som en guldfisk. ” (1000 little lies)

Och jag kräver av dig gamla menscha, att läsa Marcus Birros krönika i Expressen idag:

Du kan vara säker på att ditt barn ogillar den du blir när du dricker. Även när du dricker väldigt lite och även om du dricker väldigt sällan. 

Så vad handlar det om? Egentligen? Varför måste du nödvändigtvis dricka på jul? Stod du inte i kön till att slå in dina presenter nyss och förklarade att det bästa med julen är att se dina barns nyfikna, skrattande ögon när tomten kommer?” (Expressen 121114)

Categories: Adhd mm., Alkohol och narkotika, Att bli som man vart, Kropp & Själ, Ledarskap, Pepp, Samhälle, Sex och kärlek, Tant Janna | Lämna en kommentar

Gör som Lejonkungen

Är du rädd för att möta ditt förflutna? Gör som Lejonkungen – lär dig av det 🙂

Categories: Andlighet, Att bli som man vart, Familjesnack, Kropp & Själ, Ledarskap, Pepp, Relationer, Tant Janna | Lämna en kommentar

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.