Pepp

Vuxenlivet kan kännas stort och jättefarligt. Men lugn! Vi är många före dig som tagit steget och det kommer att gå hur bra som helst.

Lust, lärande och individuellt ansvar

”Hans Rosling är i grunden läkare och professor i global hälsa men i dag känner de flesta honom nog bättre som energisk föreläsare som lyckats göra statistik över allt från barnadödlighet till inkomstskillnader lättsmält, ja till och med roligt.” Svd 120715

Jamen det är ju detta som gör skillnaden om man ska lära sig något eller inte! Med en skicklig återberättare av fakta – vilken som helst – fladdermusspillningens densitet eller svenska fältslag – blir allting intressant. Därför anser jag att man bör skapa ett  nationellt dataspel för grundskolan, där man väver in denna typ av inspirerande lektioner i en utmanande spelmiljö så att  hjärnans alla delar stimuleras.

”Generellt finns även en liten förståelse för att olika dimensioner av utveckling kommer i olika ordning. Exempelvis går individerna alltid före sitt lands utveckling.

– De blir bättre på att skriva artiklar, att göra film, prestera i idrott, bygga hus och vara ingenjörer. Individernas förmåga utvecklas snabbare och ligger framför deras staters institutionella förmåga att till exempel samla in skatter och deras ekonomiers förmåga att producera inkomster per person, säger Hans Rosling.”

Just det! Vi individer måste styra landet underifrån. Det är därför det är så viktigt att varje enskild person tar ansvar för sitt egna välbefinnande. För först när man är i balans kan agera klokt på en kollektiv nivå.

Skolan som ett dataspel

Ted Ed  – lustfyllt lärande.

Categories: Andlighet, Ekonomi, Ledarskap, Media, Pepp, Samhälle, Skolan som dataspel | Lämna en kommentar

Läshuvuden är vi inte allihopa

Mycket bra inlägg på SvD Opinion – ca 14% av befolkningen har andra styrkor än att plugga teoretiskt. Dessa måste också få en chans att klara skolan och få välavlönade jobb i framtiden. Därför måste skolan göras om – varför inte använda den moderna tekniken och bygga lustfyllda, lättillgängliga dataspel?

Självklart är det viktigt med kvalitet i skolan, och som Baylan skriver, med inspirerande, stödjande och motiverande lärare. Men det finns en faktor att addera i skoldebatten – individens förutsättningar för att klara de teoretiska krav som skolan i dag ställer. SvD 120708

Categories: Adhd mm., Barn, Ledarskap, Neurologi, Pepp, Psykologi, Samhälle, Skolan som dataspel, Ungdomar | Lämna en kommentar

Adhd-power II

Störiga Killen som hittade sin inre styrka.  DN 120703

– Jag tänker hela tiden på flera saker, skannar av omgivningen, samtidigt som jag sitter här och pratar med dig. Till exempel undrar jag vad den där killen har i sin väska, säger han och pekar på en kille som står på gatan utanför vårt kafé. (Victor Wikander) 


När man hittar strukturen och förståelsen för sin ljuvliga hjärna vet kreativiteten inga gränser. Jag ser så mycket fram emot när dessa ungdomar blir vuxna ledare som är mycket klokare och mer flexibla än många av dem i generationer innan. Det viktigaste vi vuxna kan göra är att stötta och ge växtkraft till alla sorters barn! 

Categories: Adhd mm., Andlighet, Att bli som man vart, Kropp & Själ, Ledarskap, Pepp, Recept, Ungdomar | Lämna en kommentar

Pang!

Japp – barnen börjar vägrar att godta missförhållanden.

”För sex veckor sedan började nioåriga Martha Payne från Argyll i Skottland fotografera sin tråkiga skollunch och lägga ut bilderna på sin blogg. Det var verkligen inte roligt, och det var så många som hittade till Marthas blogg att skolledningen surnade till, så Martha förbjöds att fortsätta.” AB 120615>>  Dn 120615>>

Snart smäller det

Categories: Barn, Jobb & Skola, Ledarskap, Pepp, Ungdomar | Lämna en kommentar

Mentorskap

Categories: Andlighet, Barn, Jobb & Skola, Ledarskap, Pepp, Skolan som dataspel | Lämna en kommentar

Snart smäller det

De är flexibla, sociala, vana att uttrycka sig i skrift. De har bloggat och bilddokumenterat sedan koltåldern.

Våra unga kommer att berätta det vi inte ville höra, det vi blundade för.

Det är bra.

Categories: Andlighet, Barn, Kropp & Själ, Ledarskap, Pepp, Samhälle, Ungdomar | 1 kommentar

När barnen gråter

Aftonbladet har startat blogg om tjejer som mår dåligt ”Sjukt Jobbigt”. Och jag hoppas de gör en blogg om killar sedan, för det är egentligen inte ett könsproblem men det ser olika ut om man är kille eller tjej för att vi hanterar ångest och oro olika.

Förra veckan var jag och lyssnade på en religionspsykolog – Cecilia Melder. Ja hennes titel låter lite lagom flummig, men ”bare with me”. Hennes föreläsning heter Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Hennes forskning visar att vad vi behöver lyfta in i våra liv är existentiell hälsa.

Det betyder att förutom att vi tar hand om kroppen och tanken och den yttre miljön så måste vi också våga att aktivt ta tag i de stora, avgörande livsfrågorna. De som religionen behandlar. Men vi behöver inte tränga ner oss i en kristen eller muslimsk form utan det är de universellt mänskliga funderingarna om livet som är intressanta, inte paketeringen. Det handlar om meningen med livet, tillit, hopp, förundran över livsvandringen och tro som ger styrka. 

I en välkänd, global studie sticker vårt lilla pytteland ut som en riktig skummis.  Vi är det mest individualiserade (jaget före laget)  och det mest sekulariserade (Gud -vem fan är det?) landet i hela världen!

Vi är få människor på en stora yta vilket betyder att det är långt mellan oss rent fysiskt. Det gör att vi är inbundna och osociala. Har svårt att prata om känslor utan behöver kanske lite brännvin innanför västen för att våga. Var och en får ta hand om sig själv, har man problem får man beställa tid hos staten (BUP) – mamma/kompisen eller annan viktig lyssnare  har viktigare saker att göra som att tjäna pengar till skatt och platt-tv. Vår långvariga socialistiska politik gjorde att politikerna avskaffade gud.

Den här kombinationen av att sköt dig helt själv – utan mamma eller Gud, gör oss oerhört ensamma, förvirrade och sårbara. Särskilt unga människor som behöver vägledning i livet.

Cecilia sa något väldigt bra. Det har kommit en del böcker om trygghetsnarkomani, att ungdomar i dag är söndercurlade och bryter ihop för ingenting – som att de är svagisar som inte har någon livskraft. Men om livet är en stor okänd skog och ingen i stora drag har berättat om hur den ser ut, och man tvingas in i den – så klart man blir rädd när det mörknar och knakar i grenarna. Redan som nyfödda vrålar vi av skräck för den helt nya miljön och ljuset utanför vår trygga värld i mammas mage. Trygghetskänsla byggs upp under lång tid – man kan inte knarka på något man inte har fått tillgång till. Det borde kallas trygghets-svält i stället.

Den mänskliga resan är på ett sätt unik men samtidigt så upprepar den sig årtusende efter årtusende. Svartsjuka, ilska, kärlek, längtan. Det är därför man kan se teaterpjäser från antiken och tycka de talar direkt till en – för de handlar om det vi alla alltid kommer att gå igenom. 

Det stora problemet är många vuxnas obefintliga andliga ledarskap (för att de själva inte fått lära sig). Många vuxna är bra på rutiner (borsta tänderna), regler (inget godis i veckorna) och  tider (gå till skolan NU) – hjärnverksamhet. Men inte lika bra på hjärtverksamhet (kärlek, sexualitet, kamratproblem etc).

Vi  berättar inte för barn och unga om vad som väntar och hur man hanterar det. Mycket av livsvisdomen finns i sagor men vi måste också beskriva livet på ett modernt sätt. Möta barn på deras spelhalva. Det kräver en viss rörlighet i sinnet, en öppenhet och tid att sätta sig in i en ny verklighet som uppstod efter 1995. Alla orkar eller hinner inte det för att de befinner sig i produktionen hela dagarna. Vad vi ser är ett gigantiskt systemfel där vi alla är offer för en politisk ideologi som går ut på att viktigast av allt är att staten försörjs ekonomiskt, inte att barnen försörjs andligt och moraliskt.

Så hur förändrar vi?

Little child
Dry your crying eyes
How can I explain
The fear you feel inside
cause you were born
Into this evil world
Where man is killing man
and no one knows just why
What have we become
Just look what we have done
All that we destroyed
You must build again
When the children cry
Let them know we tried
cause when the children sings
The new world begins
Little child
You must show the way
To a better day
For all the young
cause you were born
For the world to see
That we all can live
With love and peace

No more presidents
And all the wars will end
One united world under god
When the children cry
Let them know we tried
cause when the children sings
The new world begins
What have we become
Just look what we have done
All that we destroyed
You must build again
No more presidents
And all the wars will end
One united world under god
When the children cry
Let them know we tried
cause when the children fight
Then we know it aint right
When the children break
Let them know were awake
cause when the children sings
The new world begins

Categories: Andlighet, Att bli som man vart, Barn, Familjesnack, Ledarskap, Pepp, Relationer, Samhälle, Tant Janna | Lämna en kommentar

Fostran, motion och kärlek – i den ordningen

Den andlige ledaren och hundtränaren (ja, i den ordningen) Cesar Millan sa något riktigt vettigt i ett av sina program för en tid sedan. Hundar behöver:

  1. Fostran
  2. Motion
  3. Kärlek

– i den ordningen. Och det är exakt samma för människor.


FOSTRAN

Tidigare har vi pratat om självdisciplin och självkontroll som grunden för ett gott liv. Det innebär att skapa fasta strukturer i vardagen för att de ska fastna i hjärnan.
Förhoppningsvis har föräldrar, skola eller idrottsutövning gett vissa riktlinjer kring att sköta rummet, göra läxor,  hålla tider osv, men helt säkert är det inte. Det finns många vuxna som inte heller klarar av att fostra, leda och styra sig själva och därför måste du ta saken i egna händer.

Små, dagliga förändringar skapar ett helt nytt liv. I kyrkan använder man tidegärdar. De betyder att man ber böner på fasta tider under dagen och året och runt dessa hamnar ju måltider och arbetet vilket ger en tydlig dagsrytm.
Inom ayurvedan delar man också in dygnet så att man får rätt balans mellan aktivitet och vila.

I sin egen vardag ser man kanske till att vakna och sova på samma tider. Man lägger in ett pass rörelse och 10 minuter meditation under dygnet. Självkontroll ska inte förväxlas med maniskt kontrollbehov. Har man pluggat 50 timmar till en tenta väljer man att belöna sig själv genom att släppa alla hämningar och slå runt på krogen.

Det är balansen mellan flexibilitet och kontroll som pumpar oss framåt. För mycket kontroll stoppar upp processen, för lite gör att den far i väg.

MOTION
Motion – rörelse är förutsättningen för både fysisk och mental hälsa. Människan är gjord för att röra på sig – vandra, springa, krypa, klättra. Ökad andning ger ökad syresättning till muskler men också hjärnan – vårt viktigaste organ. Man tänker klarare, fattar bättre beslut, minskar risken för depressioner och sänker den inverkan som diverse neuropsykiatriska diagnoser har på en. Fysisk trötthet planar ut psykiskt spinn.

Som kvinna är det extra viktigt att ständigt belasta skelettet så att det håller på äldre dagar. Benskörhet är jättevanligt och även om det känns låångt bort just nu så lovar jag dig – du vill inte bryta lårbenshalsen och fastna i rullstol och sedan dö av just det vid 75 år. Grejen är faktiskt den att har du några kilos övervikt är det bra just för skelettet som får en extra belastning att träna med.

Den här punkten handlar överhuvudtaget inte om utseende och att bli smal – den handlar om självmedicinering.  Att hålla ett helt liv på alla nivåer.

KÄRLEK
Tyvärr är kärlek i vår kultur nästan synonymt (samma som) med ”boy meets girl” (and fuck). All kultur, reklam, ja hela samhället är uppbyggd på detta att flickan ska vara söt och pojken erövra sedan ska de rida bort i solnedgången och ja, ha sex. Det är så oerhört fantasilöst och enkelspårigt att man dör.

En annan variant på västerländska kärleksfantasier är att föräldrar älskar sina barn förbehållslöst, alltid. Det är inte alls sant. Visst älskar mammor och pappor sina barn men långt ifrån alla, i alla fall så oerhört mycket som vi luras i. Det finns undersökningar som visar att man älskar sina barn olika mycket och på olika sätt.

Forskningen förklarar det på flera sätt: Stress under graviditeten eller för lite närhet och uppmärksamhet under de första ca. 18 månaderna kan ge barnet förhöjda stressnivåer i hjärnan som just då är oerhört känslig i sin utveckling. Det barnet kan då bli mer krävande och det gör att föräldern har svårare att knyta an, ha tålamod och känna kärlek.

Miljön (ekonomiska problem, mycket på jobbet, andra syskon), förälderns egna förutsättningar (dåligt stödnätverk, egna föräldrarna var inte ”bra”, depressioner, missbruk) och barnets beteende (gråtigt, kolik etc) spelar alla in i om relationen ska bli stark och frisk.

Här finns ju ingen som gjort något fel, det finns ingen skuld utan det handlar om inre omedvetenhet och yttre faktorer. Vi har till exempel ett samhälle som tycker att två av två föräldrar ska hålla sig borta från hemmet 8 timmar om dagen för att tjäna pengar och betala skatt. Det är ju inte så lätt att orka med allt då.

Men om vi ständigt matas med och tror på att de två enda och äkta kärlekarna är de som 1) handlar om parkärlek man/kvinna och 2) föräldrakärleken, kanske främst den Heliga Modern – och de inte funkar, då drabbas vi av ångest och oro:
”Å nej – ingen man vill ha mig. Å nej, min förälder beter sig inte som jag ser Pernilla Wahlgrens mamma göra – vilket miserabelt liv jag har!”
Kvalificerat BULLSHIT!

Kärleken finns överallt, hela tiden. Det handlar om att lyfta blicken från inbillningen om att partners och morsor/farsor är så livsavgörande och till att exempelvis se vänskap som minst lika mycket värd som en vigselring. En kompis som inte har några som helst skyldigheter gentemot dig men ändå väljer att vara med dig – för att du är kul, pålitlig, viktig i hans/hennes liv är väl mer värd att lägga energi på än att gå och vänta på en karl som ändå aldrig kommer att höra av sig? Eller en morsa som aldrig kommer att våga se din storhet för att den gör för ont när den bekräftar hennes egen påhittade litenhet?

Kärleken finns också hos hundar som älskar att du klappar dem, krukväxter som gillar att bli vattnade, tanter på gatan som besvarar  ditt leende, barn som vinkar på bussen.

Tanken på att först när vi träffar en partner blir vi hela och äntligen får tillhöra, är falsk. När vi tror oss känna att vi står utanför vår familj så är det inte sant. Vi hör redan till – vi är ett med allt. Om vi slutar fokusera på den lilla familjegruppen som vi så desperat vill vara en del av och tittar på den stora, härliga människogruppen  och den stora hela planeten-Jorden-gruppen så löser ångest och oro upp sig. Det finns ingen separation – bara enhet. Sen om just den som råkade kläcka ut oss inte riktigt är med i matchen för tillfället, det får vi ge lite tid och förståelse för.

Och genom att först bli självdisciplinerade – finna och systematiskt vandra vår egen väg och genom att ta ansvar för vårt fordon – kroppen – röra och ta hand om den på bästa sätt, så har vi redan uppnått kärlek. Kärlek och respekt för den vi själva ÄR. Och det är det  sexigaste som finns. 🙂

”Hej! Jag är Dug. Jag har just träffat dig och jag älskar dig!”

Categories: Adhd mm., Alkohol och narkotika, Andlighet, Att bli som man vart, Barn, Ekonomi, Familjesnack, Kön, Kropp & Själ, Ledarskap, Pepp, Psykologi, Relationer, Samhälle, Sex och kärlek, Tant Janna | Etiketter: | Lämna en kommentar

Kunskap für alle – pronto!

Apple vill sälja interaktiva böcker till låga priser. Tant Janna säger – ta det ett steg längre! Låt staten investera i en nationell skolplattform där våra bästa föreläsare, professorer och inspiratörer lägger upp interaktiva lektioner online – årskurs för årskurs som utgångspunkt för Världens bästa skitskola. Visst ska man ses i studiegrupper för socialisering och erfarenhetshöjning men den snäva kategoriseringen utefter födelsedatum, bostadsort etc är oväsentlig.

Gör till exempel Sveriges historia som ett dataspel där du inte kommer vidare förrän du nailar årtalen för slaget vid Lützen, Stockholms blodbad eller vad som nu behöver kunnas.

Krama ur de sociala medierna maximalt och se till att inkludera hela samhället kring de olika delarna – offentliga sektorn, näringslivet de ideella organisationerna. 

På det sättet får alla tillgång till vad som krävs för att nå de nationella målen oavsett klass, etnicitet, bostadsort eller ålder. Glesbygden ges samma förutsättningar som staden, vuxna kan läsa på distans.

Målet: Att kunskap och bildning ska vara lättillgänglig och självklar för alla!

Sen kan politikerna sluta tjabba om närvaro och uppförande och avskaffa sig själva.  🙂

Categories: Barn, Jobb & Skola, Ledarskap, Media, Pepp, Samhälle | Lämna en kommentar

Hög självkänsla är överskattat

När jag läser om kaptenen på lyxkryssaren som körde på grund i fredags kom jag att tänka på detta med överdrivet självförtroende.

Roy Baumeister har forskat en hel del på det här med självkänsla och han tycker inte att det är något att sträva efter att bygga upp sitt ego. Folk med hög självkänsla tenderar att vara otrevliga, avbryter och talar till istället för med andra. Många är de unga, arga – kanske framför allt män, som på grund av sårade egon tar till våld vid minsta motgång.

Baumeister menar att det bästa man kan göra för sig själv och samhället är att i stället för att boosta sig själv och alla sina fördelar, i stället träna upp självkontroll och självdisciplin. Exempel: Inte ta allt personligt, inte klättra på andra för att framhäva sig själv … och inte köra båt som det vore en Ferrari för att verka cool 😦

Källa

Categories: Andlighet, Kropp & Själ, Ledarskap, Pepp, Psykologi | 1 kommentar

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.