När barnen gråter

Aftonbladet har startat blogg om tjejer som mår dåligt ”Sjukt Jobbigt”. Och jag hoppas de gör en blogg om killar sedan, för det är egentligen inte ett könsproblem men det ser olika ut om man är kille eller tjej för att vi hanterar ångest och oro olika.

Förra veckan var jag och lyssnade på en religionspsykolog – Cecilia Melder. Ja hennes titel låter lite lagom flummig, men ”bare with me”. Hennes föreläsning heter Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Hennes forskning visar att vad vi behöver lyfta in i våra liv är existentiell hälsa.

Det betyder att förutom att vi tar hand om kroppen och tanken och den yttre miljön så måste vi också våga att aktivt ta tag i de stora, avgörande livsfrågorna. De som religionen behandlar. Men vi behöver inte tränga ner oss i en kristen eller muslimsk form utan det är de universellt mänskliga funderingarna om livet som är intressanta, inte paketeringen. Det handlar om meningen med livet, tillit, hopp, förundran över livsvandringen och tro som ger styrka. 

I en välkänd, global studie sticker vårt lilla pytteland ut som en riktig skummis.  Vi är det mest individualiserade (jaget före laget)  och det mest sekulariserade (Gud -vem fan är det?) landet i hela världen!

Vi är få människor på en stora yta vilket betyder att det är långt mellan oss rent fysiskt. Det gör att vi är inbundna och osociala. Har svårt att prata om känslor utan behöver kanske lite brännvin innanför västen för att våga. Var och en får ta hand om sig själv, har man problem får man beställa tid hos staten (BUP) – mamma/kompisen eller annan viktig lyssnare  har viktigare saker att göra som att tjäna pengar till skatt och platt-tv. Vår långvariga socialistiska politik gjorde att politikerna avskaffade gud.

Den här kombinationen av att sköt dig helt själv – utan mamma eller Gud, gör oss oerhört ensamma, förvirrade och sårbara. Särskilt unga människor som behöver vägledning i livet.

Cecilia sa något väldigt bra. Det har kommit en del böcker om trygghetsnarkomani, att ungdomar i dag är söndercurlade och bryter ihop för ingenting – som att de är svagisar som inte har någon livskraft. Men om livet är en stor okänd skog och ingen i stora drag har berättat om hur den ser ut, och man tvingas in i den – så klart man blir rädd när det mörknar och knakar i grenarna. Redan som nyfödda vrålar vi av skräck för den helt nya miljön och ljuset utanför vår trygga värld i mammas mage. Trygghetskänsla byggs upp under lång tid – man kan inte knarka på något man inte har fått tillgång till. Det borde kallas trygghets-svält i stället.

Den mänskliga resan är på ett sätt unik men samtidigt så upprepar den sig årtusende efter årtusende. Svartsjuka, ilska, kärlek, längtan. Det är därför man kan se teaterpjäser från antiken och tycka de talar direkt till en – för de handlar om det vi alla alltid kommer att gå igenom. 

Det stora problemet är många vuxnas obefintliga andliga ledarskap (för att de själva inte fått lära sig). Många vuxna är bra på rutiner (borsta tänderna), regler (inget godis i veckorna) och  tider (gå till skolan NU) – hjärnverksamhet. Men inte lika bra på hjärtverksamhet (kärlek, sexualitet, kamratproblem etc).

Vi  berättar inte för barn och unga om vad som väntar och hur man hanterar det. Mycket av livsvisdomen finns i sagor men vi måste också beskriva livet på ett modernt sätt. Möta barn på deras spelhalva. Det kräver en viss rörlighet i sinnet, en öppenhet och tid att sätta sig in i en ny verklighet som uppstod efter 1995. Alla orkar eller hinner inte det för att de befinner sig i produktionen hela dagarna. Vad vi ser är ett gigantiskt systemfel där vi alla är offer för en politisk ideologi som går ut på att viktigast av allt är att staten försörjs ekonomiskt, inte att barnen försörjs andligt och moraliskt.

Så hur förändrar vi?

Little child
Dry your crying eyes
How can I explain
The fear you feel inside
cause you were born
Into this evil world
Where man is killing man
and no one knows just why
What have we become
Just look what we have done
All that we destroyed
You must build again
When the children cry
Let them know we tried
cause when the children sings
The new world begins
Little child
You must show the way
To a better day
For all the young
cause you were born
For the world to see
That we all can live
With love and peace

No more presidents
And all the wars will end
One united world under god
When the children cry
Let them know we tried
cause when the children sings
The new world begins
What have we become
Just look what we have done
All that we destroyed
You must build again
No more presidents
And all the wars will end
One united world under god
When the children cry
Let them know we tried
cause when the children fight
Then we know it aint right
When the children break
Let them know were awake
cause when the children sings
The new world begins

Categories: Andlighet, Att bli som man vart, Barn, Familjesnack, Ledarskap, Pepp, Relationer, Samhälle, Tant Janna | Lämna en kommentar

Inläggsnavigering

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: