Den starka anknytningen

På 1960-talet gjorde man experiment med apor. Man ville se hur anknytningen fungerade. Forskare tillverkade en stålställning med mat och en som var mjukare och såg mer ut som en ap-mamma. De små apungarna åt visserligen från den första ställningen – annars hade de ju dött, men resten av tiden 17-18 timmar om dagen satt de hos den mjuka ställningen.

Det bevisade att barns absolut största behov är att känna närhet och anknytning till andra människor, kanske främst mamman (experimentet har fått kritik just för att det inte gjorts på pappor eller andra som sköter barnet).

Vidare forskning visade också att trots att den mjuka mamman var ”elak” (gav ungen en strömstöt) så ville ungen ändå sitta vid henne, ja faktiskt mer än innan. För ju mer stressad och ångestfylld barnet är desto mer behöver den mamman – trots att hon är orsaken till oron. Det här är en effekt som är svår för till exempel socialarbetare att hantera, eftersom barn som lever i dysfunktionella familjer söker sig till sina mödrar/fäder fastän det är de som gör dem illa.

Men om man vet om att det är en biologisk drift så kan man kognitivt – med den högre. tänkande hjärnfunktionen, förstå, acceptera och med viljan förändra det som är gör att man tappar livsenergi.

Categories: Övrigt | Lämna en kommentar

Inläggsnavigering

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: