Fostran, motion och kärlek – i den ordningen

Den andlige ledaren och hundtränaren (ja, i den ordningen) Cesar Millan sa något riktigt vettigt i ett av sina program för en tid sedan. Hundar behöver:

  1. Fostran
  2. Motion
  3. Kärlek

– i den ordningen. Och det är exakt samma för människor.


FOSTRAN

Tidigare har vi pratat om självdisciplin och självkontroll som grunden för ett gott liv. Det innebär att skapa fasta strukturer i vardagen för att de ska fastna i hjärnan.
Förhoppningsvis har föräldrar, skola eller idrottsutövning gett vissa riktlinjer kring att sköta rummet, göra läxor,  hålla tider osv, men helt säkert är det inte. Det finns många vuxna som inte heller klarar av att fostra, leda och styra sig själva och därför måste du ta saken i egna händer.

Små, dagliga förändringar skapar ett helt nytt liv. I kyrkan använder man tidegärdar. De betyder att man ber böner på fasta tider under dagen och året och runt dessa hamnar ju måltider och arbetet vilket ger en tydlig dagsrytm.
Inom ayurvedan delar man också in dygnet så att man får rätt balans mellan aktivitet och vila.

I sin egen vardag ser man kanske till att vakna och sova på samma tider. Man lägger in ett pass rörelse och 10 minuter meditation under dygnet. Självkontroll ska inte förväxlas med maniskt kontrollbehov. Har man pluggat 50 timmar till en tenta väljer man att belöna sig själv genom att släppa alla hämningar och slå runt på krogen.

Det är balansen mellan flexibilitet och kontroll som pumpar oss framåt. För mycket kontroll stoppar upp processen, för lite gör att den far i väg.

MOTION
Motion – rörelse är förutsättningen för både fysisk och mental hälsa. Människan är gjord för att röra på sig – vandra, springa, krypa, klättra. Ökad andning ger ökad syresättning till muskler men också hjärnan – vårt viktigaste organ. Man tänker klarare, fattar bättre beslut, minskar risken för depressioner och sänker den inverkan som diverse neuropsykiatriska diagnoser har på en. Fysisk trötthet planar ut psykiskt spinn.

Som kvinna är det extra viktigt att ständigt belasta skelettet så att det håller på äldre dagar. Benskörhet är jättevanligt och även om det känns låångt bort just nu så lovar jag dig – du vill inte bryta lårbenshalsen och fastna i rullstol och sedan dö av just det vid 75 år. Grejen är faktiskt den att har du några kilos övervikt är det bra just för skelettet som får en extra belastning att träna med.

Den här punkten handlar överhuvudtaget inte om utseende och att bli smal – den handlar om självmedicinering.  Att hålla ett helt liv på alla nivåer.

KÄRLEK
Tyvärr är kärlek i vår kultur nästan synonymt (samma som) med ”boy meets girl” (and fuck). All kultur, reklam, ja hela samhället är uppbyggd på detta att flickan ska vara söt och pojken erövra sedan ska de rida bort i solnedgången och ja, ha sex. Det är så oerhört fantasilöst och enkelspårigt att man dör.

En annan variant på västerländska kärleksfantasier är att föräldrar älskar sina barn förbehållslöst, alltid. Det är inte alls sant. Visst älskar mammor och pappor sina barn men långt ifrån alla, i alla fall så oerhört mycket som vi luras i. Det finns undersökningar som visar att man älskar sina barn olika mycket och på olika sätt.

Forskningen förklarar det på flera sätt: Stress under graviditeten eller för lite närhet och uppmärksamhet under de första ca. 18 månaderna kan ge barnet förhöjda stressnivåer i hjärnan som just då är oerhört känslig i sin utveckling. Det barnet kan då bli mer krävande och det gör att föräldern har svårare att knyta an, ha tålamod och känna kärlek.

Miljön (ekonomiska problem, mycket på jobbet, andra syskon), förälderns egna förutsättningar (dåligt stödnätverk, egna föräldrarna var inte ”bra”, depressioner, missbruk) och barnets beteende (gråtigt, kolik etc) spelar alla in i om relationen ska bli stark och frisk.

Här finns ju ingen som gjort något fel, det finns ingen skuld utan det handlar om inre omedvetenhet och yttre faktorer. Vi har till exempel ett samhälle som tycker att två av två föräldrar ska hålla sig borta från hemmet 8 timmar om dagen för att tjäna pengar och betala skatt. Det är ju inte så lätt att orka med allt då.

Men om vi ständigt matas med och tror på att de två enda och äkta kärlekarna är de som 1) handlar om parkärlek man/kvinna och 2) föräldrakärleken, kanske främst den Heliga Modern – och de inte funkar, då drabbas vi av ångest och oro:
”Å nej – ingen man vill ha mig. Å nej, min förälder beter sig inte som jag ser Pernilla Wahlgrens mamma göra – vilket miserabelt liv jag har!”
Kvalificerat BULLSHIT!

Kärleken finns överallt, hela tiden. Det handlar om att lyfta blicken från inbillningen om att partners och morsor/farsor är så livsavgörande och till att exempelvis se vänskap som minst lika mycket värd som en vigselring. En kompis som inte har några som helst skyldigheter gentemot dig men ändå väljer att vara med dig – för att du är kul, pålitlig, viktig i hans/hennes liv är väl mer värd att lägga energi på än att gå och vänta på en karl som ändå aldrig kommer att höra av sig? Eller en morsa som aldrig kommer att våga se din storhet för att den gör för ont när den bekräftar hennes egen påhittade litenhet?

Kärleken finns också hos hundar som älskar att du klappar dem, krukväxter som gillar att bli vattnade, tanter på gatan som besvarar  ditt leende, barn som vinkar på bussen.

Tanken på att först när vi träffar en partner blir vi hela och äntligen får tillhöra, är falsk. När vi tror oss känna att vi står utanför vår familj så är det inte sant. Vi hör redan till – vi är ett med allt. Om vi slutar fokusera på den lilla familjegruppen som vi så desperat vill vara en del av och tittar på den stora, härliga människogruppen  och den stora hela planeten-Jorden-gruppen så löser ångest och oro upp sig. Det finns ingen separation – bara enhet. Sen om just den som råkade kläcka ut oss inte riktigt är med i matchen för tillfället, det får vi ge lite tid och förståelse för.

Och genom att först bli självdisciplinerade – finna och systematiskt vandra vår egen väg och genom att ta ansvar för vårt fordon – kroppen – röra och ta hand om den på bästa sätt, så har vi redan uppnått kärlek. Kärlek och respekt för den vi själva ÄR. Och det är det  sexigaste som finns. 🙂

”Hej! Jag är Dug. Jag har just träffat dig och jag älskar dig!”

Categories: Adhd mm., Alkohol och narkotika, Andlighet, Att bli som man vart, Barn, Ekonomi, Familjesnack, Kön, Kropp & Själ, Ledarskap, Pepp, Psykologi, Relationer, Samhälle, Sex och kärlek, Tant Janna | Etiketter: | Lämna en kommentar

Inläggsnavigering

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: