Att begrava världens bästa pappa

Igår begravdes en far.
Som ung tycker man att 47 år är urgammalt, men innan man förstår hur det gick till,  är man där själv. Halvvägs i livet. Och då går han och dör. Ingen förvarning, mitt i steget.

Tillfreds, stolt över sina stora barn, lycklig över ett inspirerande jobb och nygift med sin 25-åriga kärlek. Nej, inte med en tjej på 25 år, utan med sin jämngamla kvinna. När andra skiljer sig, satsade de på den rostfria kärleken. Bara en sådan sak.

Kyrkor luktar alltid gammalt liv. Ja liv, inte död. Generation efter generation som suttit i dessa bänkrader har lämnat lager efter lager av doftenergi på de kalkade väggarna. Vi är många som låtit våra blickar spela över de tunga ljuskronorna, eksnidet och det färgade glaset. Orgelns dova toner av glädjerus och sorgebrus, bryter igenom intellektets mur och klipper till hjärtat. Brothers in arms är smärtande vacker under valvtak.

En blomrad, som en enda utdragen ton, leder fram till fotot och kistan. Jag hejdar mig vid det vita bandet ”Vi älskar dig världens bästa pappa”. Till höger: tre unga, faderslösa män och en änka. Fan för dig, Gud.

Efter kaffet ångrar jag att jag inte sade några ord. Om den enorma generositet den mannen visat oss. Vad hans mycket korta vänskap hann att betyda för våra liv här i förskingringen. Men på något sätt gick det inte att matcha det hjärtfulla som storebrodern hade att säga om sin lille, store bror. Blodskärleken är oslagbar. Untouchable.

På vägen hem tänkte jag: detta var en lycklig död trots allt. Så mycket närhet, respekt och kärlek min vän ändå hann dela med oss alla och allra mest sin familj, sina barn. Han dog utan det osagda och ogjorda; utan bitterhet och ilska som en vass liten krok för de efterlevande att fastna i under sina livslopp. Hans pojkar kommer att kunna berätta varma historier om en blivande farfar som med humor och tålamod gjorde så gott han kunde med den skopa tidssand han fick.

Så gott han kunde.
Det är allt man kan kräva av en människa.

Categories: Andlighet, Att bli som man vart, Barn, Familjesnack, Kropp & Själ, Relationer, Tant Janna | 1 kommentar

Inläggsnavigering

One thought on “Att begrava världens bästa pappa

  1. Johnny Gylling

    Tack Pelle för att du skrev detta om min bror Peter. Jag uppskattar dina ärliga ord.
    Johnny

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: