Bakteriekultur

Efter den här artikeln i dagens Aftonbladet: ”Dödsbakterien tog vår son” kopierar jag detta inlägg jag skrev för Rädda Sverige för ett tag sedan:

Redan mormor var klökmagad och jag har anammat hennes hälsosamma skepsis mot bakterier trots en del gliringar.

Men ibland tvingas jag ge mig in i den största smitthärden av alla – vården. Igår besökte vi den lokala vårdcentralen. Det finns stora knappar vid dörrarna som går att använda armbågen emot, det är bra. Men i vår har det fiffiga landstinget byggt någon sorts sluss till receptionisten, antagligen för att inte alla ska behöva höra om genanta besvär som hemorrojder eller vaxpropp. Problemet är bara att för att komma in i glasburen krävs numera en kölapp som endast kan fås ut genom ett tryck på en liten knapp. Hur många sjuka fingrar som varit både här och där (se ovan sjukdomsbeskrivning) sätter sitt avtryck där dagligen?

I väntrummet kryllar det av tidningar i alla dess former. Beklagliga damblaskor vars enda syfte är att hitta fel på kvinnokroppen så att en uppsjö av meningslösa produkter ska te sig meningsfulla. Gummikoppar mot celluliter, rakhyvlar för rumpan. Men vad mer kryllar bland tidningarna? Det vill jag inte tänka på – och behöver heller inte tänka på, eftersom att det är mitt helt egna val att ta i dem. Men så upptäcker jag barnböckerna. Samtliga är lån från stadsbiblioteket! Det betyder alltså att de ligger här i veckor och samlar på sig allehanda gosigheter för att sedan fraktas tillbaka till en helt ovetandes allmänhet? Finns det någon som tänker?

En god vän var på sin vanliga tredagars-behandling på reumatologen, på det stora universitetssjukhuset i Linköping. Rätt vad det är rullas en gumma från akuten in på rummet. Det visar sig att hon har vinterkräksjuka och sätter igång med att tömma samtliga kroppsöppningar. Min vän ber att få byta rum omgående, men förhindras att göra detta eftersom att hippsvips har det blivit en vårdzon som lyder under smittskyddslagen – de får enbart nyttja en speciell toalett i korridoren och ha alla fönster stängda för att förhindra den luftburna smittan att sprida sig.

Min vän som redan innan utsatts för mordförsök av nämnda sjukhus, genom att fått stafylokocker inopererade med påföljande antibiotikabehandling under åtta månader, är inte glad över utvecklingen. Men född i ett decennium där man är van att lyda överheten, biter hon ihop och accepterar. Till morgonronden. Då kokar det över. Läkaren får sina fiska varma och han har full förståelse för att hon skriver ut sig själv och kräver sjuktransport hem, trots att hon inte fått sin viktiga behandling för lederna.

Innan avfärd ber hon om att få gå på toaletten, den hon tidigare anvisats. Det får hon inte för den är ju inom smittskyddszonen och det är hon ju inte längre – sedan 5 minuter tillbaks. Hon får halta iväg hela huset runt till stora entrén och göra sina behov på de allmänna toaletterna. Hon som alldeles nyss löd under smittkyddslag. Finns det någon som tänker?

Ja jag tänker lite i alla fall. Jag tänker att visst kanske några av oss stryker med i ett krig, någon terrorattack, drunknar eller får cancer. Men inför bakterierna och virusen är vi alla lika. Vare sig de sprider sig själva eller via biologiska vapen.

Hörde om smittskyddsavdelningarna i Tyskland – alla de som INTE har en mördarbakterie ligger avgränsade från majoriteten som har det. Ehecmässlingen och tbc, allt kommer närmare och räddningen – penicillinet, har bara vässat fienden.

”Resistent tbc blir multiresistent som blir extremt resistent. Tbc har definitivt vridit sig ur människans grepp. Dessutom gör kopplingen till hiv att länder som Ryssland står inför mycket stora problem. Och ju mer resistent tbc, desto dyrare åtgärder.” (Smittskydd)

Det viktigaste och enda att göra är att mobilisera sitt immunförsvar – penicillinet är dött. Man måste vara så pass motståndskraftig att det går att klara svininfluensor och så pass streetsmart att man inte kommer i kontakt med sådant som kan slå ut en helt. De vita blodkropparna måste gymnastiseras hela tiden. Aldrig ha kliniskt städat hemma. Damm, kvalster och hundhår är fina träningsredskap. I dessa rötmånadstider är det av vikt att ha matkunskap. Vad kan man äta och inte? Lita aldrig på datummärkning utan använd alla sinnena – året runt. Vet man inte hur färsk mjölk luktar, kan man inte veta hur sur dito ser ut. [edit: Ja, massor av bakterier är underbart nödvändiga. Syrad mat är toppen – men i ordnad form]

Man äter blandat, sover ofta och rör sig regelbundet – inte för att hålla figuren utan för att trimma trupperna.

I dessa tider undviker jag helt att åka till länder med alltför udda bakteriekultur. Några vacciner som inte är väl beprövade och utvärderade tar jag aldrig. Förra vinterns masspsykos gjorde mer skada än nytta, förutom för aktieägarna i Glaxosmithkline förstås.

Det är klokt att alltid ha ett litet extra fettlager att kunna ta av ifall man hamnar i långvarigt sjukläge.

Tankens påverkan är väsentlig! Undvik stress och negativa tankar som sänker hela kroppens effektivitet. Sök de goda cirklarna och skratta ofta och mycket.

Personligen är jag sällan sjuk och när det sker blir det oftast lindrigt och kortvarigt.

Alliera dig med din vackra, kloka, lojala kropp, så kommer hon att belöna dig med ett rikt och långt liv.

Categories: Övrigt | Lämna en kommentar

Inläggsnavigering

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: