Vad vill jag dig egentligen?

BAKGRUND TILL INFORMATIONSSAMHÄLLET
För inte alls särskilt länge sedan levde vi som bönder. Man skötte djur och odlade åkrar. Lämnade nästan aldrig gården och visste inte så mycket mer om omvärlden än vad de gjorde i grannbyn. Väldigt få kunde ens läsa och typ det enda man läste var Bibeln. Det var därför kyrkan hade så mycket makt. Den bestämde på många sätt hur världen skulle tolkas.

När jag var liten på 1970-80-talen, fanns det tidningar men bara två teve-kanaler som ägdes av staten Sverige. Radio fanns också men bara statlig radio var tillåten. Trots det fanns det folk som sände ändå, det kallades ”Piratradio” men de jagades som brottslingar. Det här kallas för monopolnär bara ett enda företag får finnas på en marknad. Reklam var helt förbjudet i tv och radio men fanns i tidningarna.
Internet och mobiltelefoner fanns knappt alls
. Det var bara det som nu kallas ”gammelmedia”, vilket gjorde att det var lättare att ha koll på vem som sa och skrev vad. Så makten över informationen gick från kyrkan till staten kan man säga. 

Kring början på 1990-talet började reklam-tv och radio tillåtas men var noga reglerat – ingen sprit eller reklam riktat till barn. Några luringar som 3:an och 5:an sände då från utlandet och hit, där sådan reklam var tillåtet. Sakta bröts monopolet upp.

Sedan Internet och mobilnätet byggdes ut har det blivit en explosion av information de senaste ca 20 åren. Alla som vill säga något kan göra det. Det är ett ständigt pågående tjatter.
Makten över informationen har nu blivit långt större och ändå mer lönsam än den var i bondesamhället (då kyrkan kunde ta in skatten/vinsten) och under socialisttiden (då staten kunde ta in skatten/vinsten). Idag är det ju de så kallade ”marknadskrafter” som sliter i oss alla, från baby till pensionär.

Marknaden, vad är det egentligen? Jo, det är ju där vem som helst kan tjäna pengar. Om du går till en riktig marknad så finns det ju försäljare av allt möjligt pink och prutt i varje hörn. Mat, godis, böcker och sådana som vill berätta om Jesus. Det är precis samma på nätet. Allt finns (också det olagliga) men det är inte längre lika enkelt att se vem som säljer vad.

TÄNK KRITISKT
Om du läser ett blogginlägg, ser du inte tydligt att ”Jaha ett bord och ett parasoll med strumpor=  en strumpförsäljare. Nej tack, det behöver jag inga idag”, och så klickar du vidare. Utan du läser till exempel om Fokis härliga liv och ibland har hon lagt in bilder på strumpor och du tänker: ”Shit vad fina, sådana måste jag ha trots att jag inte behöver”. Och ibland har hon ingen annan avsikt än att visa ett pars schyssta strumpor, men ibland får hon betalt av olika företag som tjänar massor på att hennes 1000-tals läsare vill ha likadana strumpor/kameror/smink etc. som hon.
Det går alltså inte att veta om Foki ibland är strumpförsäljare (genom någon annan) eller bara ”kompis”.
(Nu vill jag bara säga att jag gillar Foki starkt, tycker hon är en underbart driven person som är värd allt gott. Men det är du också, därför vill jag verkligen att du ska se hur det funkar backstage också)

På det här sättet har det blivit mycket svårare att vara kritiskt tänkande än förr. Man vet inte riktigt vem som egentligen vill vad. Sälja saker, eller kanske värre – sälja in idéer, politiska budskap, som ska få oss att tycka saker i en viss riktning. För även om man tänker att ”Jag skiter i alla som kommer med hatfulla grejer som att kasta ut invandrare och bögar”, så ska man veta att även ”good guysen” också vill tjäna pengar på dig. Insamlingar som tex. Postkodlotteriet tjänar enorma summor på folks vilja att göra gott – men de pengarna stannar i bolaget.

Det är oerhört viktigt att lära sig att leta efter vem som är avsändare – Foki eller hennes företagspartner Strumpor AB? Sverigedemokraterna? Postkodlotteriets ekonomiavdelning? Och vad vill de egentligen? Att du ska köpa något? Sticka ut på stan och krossa rutor? Är det möjligt att det kan det vara en glasfirma som ligger bakom en sådan uppmaning? Tänk i en minut, och sedan en minut till. Vem kan tjäna på detta? Det behöver absolut inte vara något fel på det! Det handlar bara om att de du stöder ska vara i linje med det du själv står för och du ska inte bara glida med och användas som andras lilla ko som de kan mjölka pengar direkt eller indirekt från. (du är en av 1000 läsare = bloggarens marknadsvärde stärks = varje klick har ett värde i kronor.)

DEN HÄR BLOGGENS MOTIV
Så vad vill jag dig egentligen? Vad är min dolda agenda, mitt hemliga budskap som jag försöker pracka på dig? Bra tänkt! Fortsätt så! 🙂

Jag är en typisk kommunikatör. Började prata tidigt, skrev när jag var 3 år. Jag tror på delandet, att om jag lär ut det jag kan och berättar om mig själv – både det mörka och det ljusa, så hjälper det andra – och mig själv.
När man är en sådan person, får man också mycket förtroende från andra. Det har blivit så att jag många gånger hjälpt människor i svåra situationer – sjukdomar, skilsmässor, psykiska besvär, mobbning och så vidare. Jag har alltså lärt mig massor genom det andra har upplevt.
Eftersom jag märker att många ungdomar har det tufft i dag ser jag det som min plikt att med det lilla jag kan, hjälpa till med att försöka få lite ordning på tillvaron.
Vi befinner dessutom i mycket svåra tider och det kommer att bli värre, därför är det extra viktigt att vi nu hjälps åt.
(Bli inte rädd, vi ska prata om hur man behåller lugnet i kaos lite längre fram <3)

Allt jag skriver kommer direkt från mig eller källor som jag hänvisar till.  Om jag skriver att jag gillar en viss sorts spaghetti så gör jag det och har inte fått betalt från något företag. Jag är medlem i Miljöpartiet av enda orsak. För några månader skrev hon som var ledare där då, att de ville stänga två kärnkraftverk i Sverige. Det gillade jag. Jag skulle stödja vilket parti som helst som tyckte så. Det är mitt enda politiska engagemang så här långt. Jag skriver alltså inte för Miljöpartiet utan utifrån min världsbild. MIN världsbild som du är fri att dela – men bara om du tänkt igenom den och känt efter om den passar in med den du vill vara!

Här är en jättebra sida på Skolverket, som enkelt berättar om hur man kritiskt bör tänka när man är media-konsument som det så fint heter – alltså är kund åt försäljarna på Informationsmarknaden.

Den stora frågan är – vill du nästan alltid ses som en kund – en vandrande plånbok? Eller kan det vara vettigt att ibland skita helt i bruset och bara trycka på OFF-knappen…?

Nästa gång ska vi prata om att ”bygga varumärken” – vad är det för trams?

Categories: Jobb & Skola, Media, Tant Janna | Etiketter: | 1 kommentar

Inläggsnavigering

One thought on “Vad vill jag dig egentligen?

  1. Pingback: Varumärken och pr-byråer | Emma flyttar hemifrån

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: